Senaste inläggen

Av Josefine Andersson - 8 juni 2021 02:54

Men alltså hur lätt är det att börja ett inlägg från ingenstans? Ens första liksom. Nu sätter vi avstamp, å så åker vi.

Hit skall du vara så välkommen så välkommen. Jag kommer inte direkt ha några murar, det kommer rent stilmässigt kännas avklätt, kul, varmt och skrämmande. Precis som livet självt.

Antingen är du här för att:
1. Du tycker om mig.
2. Du tycker INTE om mig (och då borde du egentligen inte vara här.. varför kommer jag till lite senare.)
3. Du är nyfiken!
4. Du vet inte, och det vet ju inte jag heller. Men välkommen du också.

Fyfan vad livet tar en på olika karuseller. Ibland snurrar det så man vill spy så det skulle täcka dig, och dig, och dig. Först och främst den här förbannade pandemin som härjar fritt. Jag ligger nerbäddad och kan absolut inte sova pga min hosta. Imorgon får vi veta om vi är smittade. Det är så drygt, jag blir så rastlös av att vara förkyld och såsig.

Jag tänkte skriva, mest för min egen del givetvis.. men också för att det finns alldeles för få som vågar vara sig själva och stå upp för det. Ni vet, problemen.. verkligheten som alltid kommer ikapp, livspusslet som ska lösas och vi som ska försöka bli gravida mitt upp i allt. Vi har vårt första IVF-möte den 11:e. Gud bevare mig väl. OM det nu inte är så att det är Corona vi ligger och umgås med. Men det tar jag då. Man kan fan inte tänka på allt och med det sagt så kan man inte tänka på alla heller.

Jag har fått göra stora ändringar i mitt liv.. eller egentligen inte så stora förutom att liksom ha lärt mig att leva igen. Jag skapar tillsammans med Kimmo min framtid. Vi skapar vårt territorium där barnens hälsa och välmående är det enda fokuset. Och vårt, givetvis. Men det är människor som gått förlorade på stigens gång. Vissa saknade.. eller nej. Det är ingen som fattas mig längre. Och den insikten är väl skön. Att kunna känna det.. att nej. Nej fyfan jag bryr mig inte. För runt mig, i alla alla år har det flockats människor runt mig som trott sig ha ensamrätt på mig. Som väl medvetet och undermedvetet försökt att styra mina val. Som inte sett till sin egen del. Jag umgås ju till exempel med exakt vem jag vill, när jag vill och hur jag vill. Och speciellt med min egen familj. När det längre inte respekteras av olika anledningar.. eller när man räddat vissa ifrån att hamna i skiten och på riktigt alltid stått där, och så visar det sig att när man behöver någon.. någon av de man ställt upp på i ur och skur. Då finns de inte längre där.
När jag slutat kompromissa om dumhet, och när jag slutat och betalat. Då har lopporna också dunstat. Jag talar inte för någon specifik alls men känner du dig hårt tagen? Lite illa berörd? Isåfall ska du säkert också vara det och med största sannolikhet.. som punkt 2 löd, du borde nog inte ens vara här.

Men ja vad fan.. jag har gallreflux och det måste ur. Nu kom det ju just en skvätt så kanske, kanske får jag ett uns sömn trots att min bröstkorg skär som kniven i inandningen.

Jag kommer att komma med stort som smått, men jag vill.. trots min talan hålla god ton. Jag vill skriva om mina blommor, mina djur, barnen, karln, vännerna, sommaren och allt som händer där emellan. Jag har säkert en hel radda att valsa igenom när ivf-behandlingen drar igång.

Light as a feather, dont stab a sis.

Presentation

Josefine, 29 år. Lever och lär tillsammans med min blivande man, våra 2 barn, 4 hundar, häst och 5 höns ute på landet. Jag kommer dela med mig av exakt det jag vill, hur och när jag vill. Välkommen!

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<<
Juni 2021
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards